Änglarna i korridoren....
Änglar finns dom....
Många gånger...många öden....tårar....förtvivlan....finns i väggarna på ett sjukhus....när ett liv försvinner och anhöriga blir kvar....finns då kanske dessa själar som en ängel...kanske.....kanske inte...
När anhöriga med sin närmaste som väntar på att den de älskar skall lämna detta liv...sitter vid bädden...när man då är där med dem...håller handen...deras händer...sorgen...gråter med dem...smärtlindrar....sista sucken....då förnimmer man att livet är inget förgivet.....när gråten stockar i halsen på barnen...det är då man inser att livet skall man vara rädd om....
Det känns så orättvist när människor går bort för tidigt....när som i detta fall Cancer...hade makten över kroppen....slår ut allt....finns hos mig just detta just nu....men oxså så fint vi gjorde i rummet, flätade håret, smorde in ansiktskräm..lite parfym...blommor...sådant känns bra...
Så nog går det små änglar här ....som vandrar i vår korridor....
Solong....